Foto Mariestad av Jesper Ahlin Marceta – Eget arbete, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=114455995-
I ett tidigare blogginlägg berättade jag om en kris för den stadshistoriska forskningen. Det finns ett minskade antal böcker som berättar om en stads eller större tätorts historia i sin helhet, alltså böcker som försöker tolka stadens historia i ett långt perspektiv. Det finns i synnerhet för de stora städerna ett stort antal böcker som berättar om en del av staden och en period av stadens historia. De är vanligen rikt illustrerade. Men inte ens Stockholm har sedan stadens 750 års-jubileum år 2002 fått en modern beskrivning av sin historia. I Göteborg, som år 2023 kommer fira sin 402 års-jubileum, kom 2021 en antologi med nya uppsatser om olika aspekter av stadens historia. Den är väl läsvärd, men kan inte ersätta en monografi som försöker tolka stadens historia i sin helhet. Samma år kom också en fotoband som säkert får Sveriges församlade hembygdsföreningar att blir gröna av avund. I övrigt finns det för Göteborgs del sedan runt 25 år ett trebandsverk som fokuserar stadens ekonomiska historia. Denna ekonomhistoriska slagsida är en tolkning av Göteborgs främsta betydelse och antagligen inte särskilt kontroversiellt.
En anledning till bristen på stadshistoriska studier är förstås att det tar väldigt mycket tid att skriva en analys av en stads historia. Den som vill mer än bara återberätta och tolka det som vi redan visste, måste börja med ett gediget arkivarbete. Och här finns det mycket att göra. Väldigt mycket. Men om detta arbete ska betalas, så kommer boken inte kunna finansieras med hjälp av bokförsäljningen. Den nya antologin om Göteborgs historia skrevs därför av ett stort antal historiker som gör detta arbete på sin fritid, ofta utifrån sin egen tidigare forskning. De vill nå ut, berätta om sitt arbete och de gör det gratis. Akademiska historiker uppmanas många gånger att investera sin fritid i dylika projekt. Många vill göra det, oberoende av bristen på en ersättning. Särskilt hållbart är det förstås inte. Det kan heller aldrig bli mer än styckverk.
Städer och kommuner har däremot svårt att förklara för sina medborgare att de vill satsa några miljoner för att anställa en historiker som skriver en modern, en ny stadshistoria utifrån arkivmaterialet. Det är mycket pengar och i målstyrningens tidsålder är det svårt att mäta en stadshistorias nytta, även när den vill skapa en ny tolkning över hela stadens historia som skulle kunna förmedla en lokalhistorisk identitet som förhoppningsvis stärker den lokala demokratin. Om det händer så sker det oftast i samband med jubileer. Pengarna satsas då inom ramen för stadens marknadsföring – på nysvenska city branding. En akademisk historiker som producerar en sådan stadshistoria har dock en del att förklara för sina kollegor, för att försvara sin seriositet, i alla fall i Sverige.
Det beror även på hur den akademiska forskningen är organiserad. Trots att det finns forskningsmiljoner att ansöka, så är en ny tolkning över en stads kompletta historia svårt att ansöka om. Det är helt enkelt inte ett mål som faller inom ramarna för en forskningspolitik som satsar på kompetitiv, nydanande forskning.
Det finns ändå undantag. Alingsås kommun avsatte ett större belopp för att anställa en historiker för att lägga fram en ny tolkning av Alingsås historia. Den bygger inte primärt på arkivstudier, men är ändå ett väl övertygande försök att ge medborgarna ett nytt perspektiv på sin stad.
Mariestad äger sedan några år tillbaka en ytterst intressant berättelse om stadens förhistoria. Åke Möller heter författaren. Det är i det här fallet inte en tolkning av hela Mariestads historia, men upplägget och arbetet följer klassiska stadsmonografier. Dessutom har Möller annonserat att han funderar kring på att skriva en uppföljare, alltså stadens egentligen historia från och med 1600-talet. Vi får hoppas på det bästa.
Möller har enligt konstens alla regler läst det arkivmaterial som finns att tillgå på många olika arkiv och bibliotek. Han är en bra berättare som fångar läsaren med noggranna redovisningar och väl valda illustrationer. Mariestadsborna kunde följa bokens tillkomst i ett stort antal fristående artiklar i stadens dagstidning. Bokens gestaltning är makalös.
Och nej, författaren tog inte betalt för sitt arbete. Boken skrevs på hans fritid. Den vittnar därför om en viktig insikt som kan behöva upprepas. ”Das Beste, was wir von der Geschichte haben, ist der Enthusiasmus, den sie erregt.” (Goethe, Wilhelm Meisters Wanderjahre II, 1814) Det bästa med historien är den entusiasm den framkallar.
Möller lyckas överföra sin entusiasm till läsaren. Det var kanske inte hans avsikt från första början, men hans bok med en bild på stadens domkyrka på framsidan är förstås också ett sätt att branda Mariestad.
Jag får återkomma till city branding en annan gång.