I dagens Sverige ska alla städer och kommuner tävla med varandra, om invånare, företagsetableringar, högskolor och shoppingcentra. Denna tävling får många konsekvenser i och med att Sveriges urbanisering för några årtionden sedan övergick till en omfördelning av Sveriges urbana befolkning. Städerna tär på varandra, med undantag för huvudstaden som mestadels växer med hjälp av ett födelseöverskott och invandring från utlandet.
För att kunna tävla behöver städer marknadsföra sig, och det har de gjort i hundratals år. Städer har alltid tävlat med varandra om resurser och invånare, handel och förvaltning. Antwerpens nedgång på sent 1500-tal var Amsterdams stora lycka. Städer som Paris, London, Köpenhamn och Stockholm växte alla på andra städers bekostnad, för det mesta med stöd från en statsmakt som satsade på att bygga en representativ huvudstad. På samma sätt växer regionhuvudstäder i Sverige vanligtvis på regionstädernas bekostnad.
För att lyfta den egna stadens förträfflighet har den bildade eliten redan under antiken sjungit stadens lovsång (laus urbium). Anna Blennow har forskat om dessa texter, som beskriver städer på ett påfallande schematiskt sätt. Det som ska lovprisas enligt detta schema är stadsmuren och stadsportarna, stadens vackra läge och den omgivande naturen, eventuella floder, havet och hamnar. Texterna ska beskriva stadens storlek, klimat och befolkning. Även en historisk bakgrund är viktig i dem, främst vad gäller stadens grundläggning och namngivning, gärna med mytologiska inslag. Slutligen ska stadens vackra byggnader, monument och befästningar beskrivas, och inte minst invånarnas moral och dygder.
Idag kallar vi stadens lovsång för city branding. Det låter mera modernt än laus urbium och det låter bättre än reklam. Men det handlar likväl om att staden försöker skapa en bild av sig själv, en bild som kan säljas för att attrahera investerare, invånare och turister. Mest påfallande är att även dagens städer marknadsför sig på väldigt snarlika sätt. Alla verkar vilja ha Sveriges största shoppingcentrum, en splitterny arena, låga kommunalskatter och en gammal kyrka, helst äldre än andra och mitt i staden. Dessutom ska alla bli urbana genom att bygga stora torg med caféer. Inte lika många städer verkar vilja prata om invånarnas dygder, flit, skönhet, stadens goda skolor och magistratens rättvisa.
När en stad som Umeå firade sitt stadsjubileum – staden fyllde 400 år 2022 – så saknades mycket av stadens historia under festligheterna. De anvisningar som stadens festkommitté gav på sin hemsida talade först och främst om stadens framtid. Även älvlandskapet skulle lyftas under jubileumsåret. Stadens härkomst spelade däremot en tämligen begränsad roll. På hemsidan fanns det dessutom ett antal korta, påkostade filmer om avgörande händelser såsom stadens och universitetets tillkomst. De hade dock en tydlig comedy-karaktär med fokus på ”tjafset”, Umebornas förmenta fallenhet för att ställa till det för sig själva och andra genom att bråka. Ingen av dessa filmer eller jubileumsårets festligheter behandlade dock aktuella konflikter. Hemsidans avslutande ord: ”Länge leve högt i tak, demokrati och oliktänkande!” ekade därför lite tomt. Umeås historia blev inte levande, aktuella konflikter togs bort. Inläggen skapade mer av en distans till historien som något främmande, omodernt. Typiskt för det var en bild på hemsidan som visade två gamla flottare under rubriken: ”Verksamheter som vi för långe sedan glömt.”
Likheterna mellan dagens city branding och den historiska lovsången över staden är ändå många. Även under antiken hade historien mest betydelse för att förklara stadens härkomst och namn. Den specifika stadens fördelar var ofta väldigt lika andra städers, och konflikter berördes sällan. Dagens dygder avser för det mesta invånarnas företagsamhet, ett annat mål är stadens fortsatta tillväxt. Dessa perspektiv speglas i många städers kommunslogan [länk: https://kommunslogans.forts.se/kommun-a-o/]. Det som är specifikt för staden, i synnerhet de konflikter som skapade dagens stad, vill de flesta av dagens städer däremot inte minnas. Det verkar finnas en rädsla för allvaret eller de levande minnena av tidigare konflikter.
Att Umeå för 15 år sedan med anledning av kulturhuvudstadsåret rev stora delar av sitt gamla centrum, något i sin tur utlöste en skarp, men konstruktiv debatt om modern stadsbyggnad, nämndes därför inte med ett ord på hemsidan. Jag är inte säker på att denna rädsla för konflikterna är grunden till en övertygande reklam.
Bilden Anna Larsson, https://digitaltmuseum.se/021017450481/timmerflottare-i-almsjon-dalarna-pa-grund-av-hard-motvind-hade-de-varit, Public Domain