I morse såg jag ännu en artikel om en kvinna som lämnat Stockholm för att kärleken fanns någon annanstans. Jag har sett många sådana artiklar på sistone. Till synes vanliga människor lämnar de stora städerna, gärna Stockholm, för att hitta ett mera meningsfullt liv någon annanstans. Mera lugn, mera plats än vad en vanlig lön kan finansiera i storstaden.
Denna flyttrörelse har nu i flera år diskuterats som den nya gröna vågen, med en referens till 1970-talets gröna våg, då väldigt många människor lämnade städerna. Denna första gröna våg kan i sin tur förstås mot bakgrund av det tidiga 1900-talets ungdomskritik av stadslivet, vilken i sin tur var påverkad av den tyska ungdomsrörelsen Wandervogel och 1800-talets stadsflykt i USA. 1800-talets gröna vågor byggde på motsvarande sätt på 1700- och 1800-talets naturidyller och 1600-talets arkadiska måleri, som i sin tur slutligen refererade till antika förebilder. I själva verket har denna kritik av stadslivets o-naturlighet i alla tider varit ett stadsfenomen, en antiurbanism som tillhör staden precis som de trånga gränderna, stora torgen och folkvimlet.
Men dagens antiurbana rörelser handlar inte bara om gamla klyschor. I själva verket tömde inte den gröna vågen på 1970-talet städerna på antiurbana människor som ville bo på landet. Det finns visserligen människor som flyttade från staden under 1970-talets gröna våg, och som fortfarande bor kvar på landet, människor som ändrade på sina liv från grunden och som skapade alternativa sätt att försörja sig. De flesta flyttade dock inte så mycket längre bort från staden än till närmaste förstad, kranskommunerna, där stora sovstäder byggdes, bostadsområden för människor som jobbar i staden, men som ville bo lugnt och stort, bara lite längre bort. 1970-talets gröna våg ägde rum när bilismen hade förändrat staden från grunden. Flyttarna gjorde nytta av de nya möjligheterna och började leva sina liv på två ställen. Idag är det samhällets digitalisering som erbjuder liknande möjligheter.
Finns det ändå något nytt med dagens gröna våg? Ja, det finns något som är specifikt för vår tid, även om den analys vi hittar i tidningarna för det mesta är densamma, använder sig av samma begrepp som förr och sprids av samma urbana författare och journalister. De sistnämnda bor gärna mitt i stan, men tar upp en kritik mot staden som är ungefär lika gammal som staden.
I dagens gröna vågen-debatt tillkommer en viktig förklaring. Bostadsmarknaden har expanderat kraftigt och förvandlat själva boendet till en marknad som kräver en växande andel av människornas inkomst. Inkomsterna i städerna är högre, men när lägenheten tar mer än 50% av inkomsterna, och när hyresmarknaden är ett skämt (sådana marknader finns idag för det mesta bara i en svart version), så börjar människornas liv påverkas. Det kan därför förefalla strategiskt klokt och görbart att kombinera den stora stadens höga löner med den lilla stadens eller landsbygdens låga kostnader för boendet, för att helt enkelt få ut mer av livet.
Det är den väl utbildade och väl avlönade medelklassen som flyttar ut – och det har varit så även i alla tidigare gröna vågor. Det är människor som har råd att flytta, som har råd att pendla långa vägar och som har yrken som kan utföras på distans. Pandemin med sitt fokus på hemarbete har därför förstärkt utflyttningen.
Människor med låga inkomster behöver däremot den stora stadens rika arbetsmarknad – och även det har varit så i alla år. I städerna finns de dåligt avlönade, dåligt försäkrade jobb som inte går att utföra på distans. Även dessa människor pendlar, från de förorter som länge stod utanför marknaden, förorter som är trångbodda, brister i service, saknar goda skolor och ibland hamnar på listor över så kallade utsatta områden. Marknaden tar inte hand om dessa människor. De har inte resurserna som skulle förvandla dem till attraktiva kunder. Om de har gröna värderingar spelar ingen roll i debatten.
Dagens gröna våg är precis som tidigare gröna vågor uttryck för en längtan bort, ett sökande efter alternativa levnadsformer och meningen med livet. Denna våg är viktig som en del av en urban debatt för urbana människor. Den möter en bostadsmarknad som av allt fler beskrivs som ohållbar, då den inte kan tillgodose allas rättighet på en bostad. Vad denna rättighet är värd och hur städer och staten tar hand om den ska jag diskutera en annan gång.